Västboloppet

Helgen spenderades i Burseryd som bilderna på föregående inlägg visar.

Efter lördagens uteblivna vinst var målet för söndagen ganska så solklart, det ända som räknas är en seger. Taktiken lades upp enligt offensiv modell där vi skulle skapa förutsättningar för en seger.

Efter att vi fått mysa lite på grusvägarna en gång och känna in oss på underlaget kom första mumie attacken och vips var det fem cyklister loss från övriga klungan, det blev aldrig någon större lucka ner till fältet men målsättningen var att övriga lag skulle få jobba lite.

När vi går in i backen för målpassering är vi inkörda av klungan och Mange glider förbi och strax där efter kommer Jocke som ropar till mig (Pontus) ta mitt hjul. sen är det bara till att åka, när vi är uppe blir jag framputtad av Jocke för att ta täten på grusvägen. Med en syraskuld efter ett halvt varv i utbrtning går det tungt på grusvägen men det är bara att bita i för mitt jobb är att sträcka klunga på grusvägen och förhoppningsvis få den till att dela sig.
Vi går in perfekt Jag, Jocke, Mange, men strax efter bron händer det som inte får hända, Jocke kommer lite långt ut i en kurva och jag hör bara hur det rasslar till, vänder mig om och ser hur brossan voltar ut i skogen.
Tyvärr är det sånt som händer när man vill så mycket.

Stefan drabbades senare av en punktering och med två cyklister borta fick vi göra lite omstruktureringar i taktiken, vi körde på och hoppades att vi skulle spela våra kort rätt och kunna få med en cyklist i rätt utbrytning för att kunna vara med och slåss om segern, men tyvärr  hade vi ingen med bland de tre som var loss på sista varvet och med Flodin som visade att klungbromsningstaktiken satt i sen Team Tranemo tiden gjorde att vi inte lyckades köra in dem och vi fick nöja oss med en bitter fjärdeplats.

En stor eloge till Burseryds IF som vågar arrangera tävlingar på grusväg, något fler arrangörer borde ta till sig.

Hur gick det då för Jocke och Stefan, jo efter att med rullatorhjälp tagit sig till Idrotts medicinskt centrum i Malmö kunde dem konstatera att allt var helt men att han var rejält mörbultad med skrapsår, riv och blåmärken över hela kroppen där framför allt höger knä och axel fått de värsta smällarna.

Och Stefan som punkterade sin Tufo tub, ja den hade ju ändå gått ett GP och ett halvt linje och borde ändå bytas, man vill ju starta med fräscha grejer lite synd att han inte kunde träna på den i veckan. Men nu sitter det en ny omsogrsfullt limmad Veloflex tub på de grymma Borahjulen redo för nya drabbningar.

/Pontus