onsdag 19 september 2012

Ticetac


Han heter Mario. Men han är mer känd som Ticetac. Han är 63 år gammal men han är ändå det största barnet av alla cyklisterna i den lokala klubben. Han åker aldrig på en träning utan att ha som mål att attackera och tävla sönder träningen. På så sätt påminner han om mig. Jag har därför beslutat mig för att intervjua honom.

Så mina vänner. Här har ni Ticetac.

Allora Mario, varför kallas du Ticetac, vill du förklara?
- Eftersom jag är den lokal och enda urmakaren på orten så har namnet kommit naturligt. Jag har reparerat klockor i snart 50 år nu och namnet har hängt med sen jag började.

Du är 63 år gammal nu. Hur länge skall du cykla egentligen? Och hur många år har du cyklat hittills?
- He he. Fram till hälsan sätter stopp skulle jag tro. Nu under 2012 har jag cyklat i 37 år. Hittills har jag utan att överdriva allt för mycket fått ihop cirka 40.000 mil.

Kör du fortfarande cykellopp? I så fall vilken typ av lopp?
- Ja ja, jag kör hela mellanitalienska Granfondo (italici 9 lopp) serien samt alla Mediofondo jag kan hitta. Jag försöker dock hålla mig ifrån dom snabba korta loppen i Toscana och Lazio. Som tyvärr tenderar att vara farliga. Jag skadade mig ganska allvarligt under ett sådant lopp och är mer försiktig nu för tiden. (kommentar I Italien tävlar man oftast inte på Granfondosträckan utan på mediofondosträckan.)

Klarar du fortfarande att hålla dom yngre cyklisterna bakom dig?
- Exakt, faktum är att dom försöker alltid sitta på mitt hjul. För det är alltid där det händer något. Jag brukar alltid säga till dom att om dom förlorar så förlorar dom. Men om dom vinner med ett halvt hjul eller liknande mot mig. Så har dom ändå förlorat. För dom borde vara ett par minuter framför mig om man tar hänsyn till åldern.

Du måste förklara för oss Svenskar varav den här besattheten bland Italienare att inte använda hjälm?
- Jo det ja, jo det känner jag till. Det är ju fel. Ett stort fel. Det är en invand ovana. Men man borde verkligen använda den. När jag tävlar använder jag alltid den. Men inte på träning. Man vill känna luften strömma genom håret. Ungdomarna nu för tiden använder dock alltid hjälm.

Jag har sett dig cykla i 4-5 gradigt väder med korta byxor och kortärmad tröja. Men hur kallt behöver det bli innan du tar på dig lite mer?
- Nollgradigt då har även jag långärmat och långa byxor. Men eftersom vi åker så mycket uppför som vi gör så svettas man inte om man har lite kläder på sig. Sen när man åker utför så slipper man kylas ner av fukten.

Om du fick välja ditt favoritvarv för träning nu under vintern, vilket är det? Och hur ser träningen ut?
- Jag gillar ju när det går uppför så jag försöker alltid få med det samt platt. Speciellt nu på vintern. Vi kan ju av praktiska skäl inte köra för långt upp för det är för kallt. Men vägen Viole, San Gregorio, Petrignino och tillbaka. Cirka 2,5 timma med två inte allt för jobbiga stigningar på 15 minuter styck gillar jag. Man måste ju hinna tillbaka till 17.00 när man börjar arbeta igen. Mitt sätt att träna är ju att ta i så mycket det går alltid. Att bli så trött som möjligt. Så fort vi värmt upp vill jag attackera och se om jag får med någon. Sen skall helst hela träningen vara på det sättet. Jag klarar bara inte av att köra lugnt.

Den här långa blonda snygga cyklisten från Sverige som ställer till det på träningen då och då för er. Vad säger du om honom? Är han nått snabb eller står han stilla?
- Nej nej, han är jättestark. Speciellt nu efter julledigheten. Vad har du gjort egentligen? ( Mario pekar menande ner mot sitt armveck).

Kommentarer:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar